Gustavianska tiden

Tiden mellan 1772-1809 brukar inom svensk historia kallas den gustavianska tiden efter Sveriges dåvarande två regenter: Gustav III, kung 1772-1792, och hans son och efterträdare Gustav IV Adolf, kung 1792-1809.
 
 
 
Gustav III kom till makten 1772 genom en oblodig statskupp som satte punkt för frihetstiden. Under frihetstiden hade Sverige styrts av riksdagen och rådet. Kungens makt hade då varit starkt begränsad för att förhindra Sverige från att kastas in i liknande oroligheter som under Karl XII:s tid vid makten.
 
Under frihetstiden växlade makten istället mellan de två rådande politiska partierna, hattarna och mössorna, som ofta käbblade med varandra. Riksdagens makt skulle under Gustav III nu minskas och landet skulle hädanefter styras med en fast hand som tiden innan frihetstiden då Sverige hade regerats av enväldiga kungar och drottningar.
 
Den främsta orsaken till att Gustav III kunde ta över makten var att stora delar av folket också ville ha förändring. Bönderna gav sitt stöd till kungen i hopp om att få det bättre och att adelns förmåner i samhället skulle minskas. Adeln valde å andra sidan att stödja kungen i hopp om att reducera böndernas makt i riksdagen.
 
Till en början var Gustav III populär. Han mildrade de rådande strafflagarna och avskaffade bland annat dödsstraffet för en rad olika brott. Gustav III visade också tolerans i religionsfrågor och gav judar och katoliker lov att utföra sin religion i några av Sveriges städer.

Gustav III var starkt påverkad av fransk kultur och hade det franska hovet som förebild. Han var intresserad av språk och teater och grundade Svenska Akademin samtidigt som han startade flera teatrar i Sverige, däribland Kungliga Operan i Stockholm. Många konstnärer, diktare och författare gynnades av kungen under hans tid vid makten.

Men allteftersom stora delar av folket förstod att Gustav III inte skulle komma att hjälpa dem med deras tidigare förhoppningar, började kritiska röster höjas mot kungamakten. Det ökade missnöjet framfördes bland annat i dåtidens tidningar, som genom den nyetablerade tryckfrihetslagen från 1766 hade rätt att skriva i stor sett vad de ville. Men när kritiken mot Gustav III växte, lät han snart ändra tryckfrihetslagen och förbjuda all kritik mot kungamakten.

 

För att återvinna sin popularitet och tysta all kritik, förklarade han 1788 krig mot Ryssland. I ett försök att få det hela att se ut som ett försvarskrig hade Gustav III arrangerat så att förklädda ”ryska” trupper anföll den svenska gränsen i Finland. Realpolitikern Gustav III skulle därmed rädda Sverige mot deras gamla arvfiende Ryssland. Kriget gick dåligt, men Sverige kunde tack vare den svenska flottans seger vid Svensksund 1790 få till godtagbara fredsvillkor för Sverige.

Missnöjet mot den enväldige kungen fanns emellertid kvar. En sammansvärjning började nu ta form hos en grupp adelsmän som förberedde ett attentat. Skottet föll till sist vid en maskeradbal på Operan i Stockholm 16 mars 1792 varefter Gustav III avled några veckor senare.

Gustav III efterträddes av sin son Gustav IV Adolf som genomförde en rad reformer. Bland annat utvecklades jordbruket genom införandet av skiftesrörelsen som innebar att mindre jordplättar slogs ihop till större. Den nya kungen såg också till att näringslivet moderniserades. Men det som skulle visa sig vara av störst betydelse för Sveriges närliggande framtid var Gustav IV Adolfs utrikespolitik. Kungen demonstrerade tidigt en franskfientlig hållning eftersom han föraktade den franska revolutionen med dess idéer som spreds i Europa genom Napoleon och hans segerrika arméer. Sverige anslöt sig därför till Napoleons fiender som leddes av Storbritannien. Gustav IV Adolfs beslut att motarbeta Frankrike skulle få katastrofala följder för Sverige.

I februari 1808 gick de ryska trupperna till storskaligt angrepp mot Finland, som utgjorde Sveriges östra rikshalva. Sverige var vid tiden för angreppet illa rustat för krig men lyckades ändå hålla ut i ett och ett halvt år. Men i september 1809 hade Sverige fått nog och kapitulerade efter att ryska trupper ockuperat stora delar av den norrländska kusten och därigenom hotade Stockholm. Gustav IV Adolf, som var ansvarig för eländet, hade ett halvår dessförinnan avsatts genom en statskupp och utvisats från Sverige. Men då var allt redan förlorat.

Den efterföljande freduppgörelsen blev den hårdaste i Sveriges historia. Sverige blev tvunget att avträda hela Finland till Rysssland vilket innebar att en tredjedel av rikets landareal och en fjärdedel av befolkningen gick förlorad.

Amanda

Kommentera här: