0 Läs mer >>
Upplysningstiden inleddes under 1700-talet och sammanfattar den rådande tidsandan som verkade för förnuft och samhällsnytta och mot enväldiga makthavare, ofrihet och ytterligare fördelar för de som redan har det gott.
 
 
 
Naturvetenskapen var en av de störst bidragande orsakerna och gjorde enorma framsteg under 1600- och 1700-talen. Utvecklingen ledde till att människans världsbild förändrades. Naturvetenskapliga forskare som Newton m.fl. hade gjort tydligt att jorden styrdes av naturvetenskapliga lagar - och därför inte av Gud. Allt kunde mer eller mindre förklaras. Människan själv kunde förändra sina levnadsvillkor. Livets mening skulle hädanefter sökas här och nu på jorden och inte, som under medeltiden, bara fungera som en förberedelse inför ett kommande evigt liv i himmelriket.
 
 
Upplysningens idéer innehöll en positiv framtidstro och en tro på att människan var god och förnuftig av naturen.  Det var nyttans och förnuftsdyrkans tidevarv. Allt skulle utnyttjas på ett effektivt sätt. Uppfinnaren och vetenskapsmannen var den nya tidens män. Det var under den här tiden som den industriella revolutionen tog fart i Storbritannien.
 
 
Andra upplysningsidéer var tolerans mot oliktänkande och religiös frihet. I samband med det ökade misstron mot all slags vidskepelse. Häxprocessernas tid var därmed förbi.
 
 
Några av de viktigaste politiska idéerna som spreds under upplysningen var: dels idén om naturrätten – att makten skall utgå från folket; dels idén om de mänskliga rättigheterna – att ingen människa är mer värd än någon annan. Vid sidan om detta började också tankarna om demokrati att spridas, även om det skulle dröja länge innan de blev verklighet.
 
 
I Sverige motsvaras upplysningstiden av frihetstiden och första delen av den gustavianska tiden, sammanlagt mellan 1720-1792. I Sverige grundades under den tiden en vetenskaplig akademi 1739 i syfte att förbättra de teknologiska kunskaperna och få fart på landets industri, vilken skadats hårt av stormaktstidens alla krig. Därmed skickades också en rad vetenskapsmän, däribland Carl von Linné, ut på inhemska upptäcktsresor under 1740-talet för att hitta outnyttjade naturresurser som staten kunde använda sig av.
 
Amanda
 

Upplysningen

0 Läs mer >>
Orsakerna bakom den indurstriella revolutionen
 
I slutet av 1700-talet påbörjades en av historiens mest genomgripande förändringar av världen. Denna förändring hade sitt ursprung i Storbritannien och brukar kallas den industriella revolutionen. Den innebar att samhällsekonomin förändrades i grunden: de stater som industrialiserades slutade ha en jordbruksbaserad ekonomi, och övergick till en ekonomi baserad på storskalig industriproduktion. 
 
Det som kännetecknar den industriella produktionen är att den huvudsakligen utnyttjar mekanisk kraft, inte muskelkraft. Industriell produktion är ofta också koncentrerad till fabriker. Den mekaniserade fabriksproduktionen leder till att det är relativt billigt att masstillverka varor.
 
 

Det var flera saker som krävdes för att en industriell ekonomi skulle kunna utvecklas. För det första behövdes idéer och teknisk kunskap för att kunna uppfinna och utveckla maskiner som kunde ta över arbetet. För det andra behövdes kapital, dvs pengar för att investera i nya maskiner och fabriker. Dessutom krävdes råvaror, dels lämpligt bränsle till maskinerna och dels material för det som maskinerna skulle producera. Och så behövdes det människor som arbetade med att sköta maskinerna och se till att råvarorna gjordes tillgängliga.

 

Bortsett från dessa saker spelade ytterligare två faktorer roll: det måste finnas en marknad för produkterna, dvs människor som kunde och ville köpa de producerade varorna. Och så måste det finnas kommunikationer, alltså transportmöjligheter, för att föra råvarorna till fabrikerna och de färdiga produkterna till marknaderna.

 

Storbrittannien var ett land som var relativt öppet för nya tekniska idéer och de hade också ett utvecklat banksystem som gjorde det mjöligt att låna pengar. Genom sin kontroll över världshaven hade de också flera fördelar. Britterna hade en stor handelsflotta för att transportera varor. De brittiska kolonierna i först Amerika, sedan Indien, gav tillgång till billig, slavproducerad bomull, som blev en av de viktiga råvarorna i den tidiga industrin. Hemma i Storbritannien fanns en förhållandevis stor och välmående medelklass som kunde köpa de varor som den tidiga industrin producerade. Britterna kunde också nå alla marknader i hela världen för att sälja sina varor.

 

En stor del av förklaringen till att Storbritannien industrialiserades först ligger alltså i att landet var den dominerande ekonomiska makten i världen vid denna tid.  Men en del faktorer i hemlandet påverkade också utvecklingen mot industrialisering. En sådan faktor var ganska slumpartad, i Storbritannien råkade det nämligen finnas stora mängder stenkol, som blev det viktigaste bränslet under den tidiga industrialiseringen.

 
En annan faktor var att det brittiska jordbruket utvecklades och effektiviserades mycket kraftigt under andra hälften av 1700-talet. Jordbruket blev så mycket effektivare att det förmådde producera mer mat med mycket färre arbetare. Därför blev många jordbrukare arbetslösa, samtidigt som befolkningen fortsatte att öka. Dessa människor blev arbetskraft i de nya industrierna.
 
 
Den industriella revolutionens konsekvenser

De sociala följderna av industrialiseringen var omfattande. En ny samhällsklass, arbetarklassen, uppkom. Arbetarna var de som tog arbete i fabrikerna. På landsbygden blev de återstående bönderna en del av medelklassen, medan de som arbetade på böndernas gårdar blev landsbygdens arbetarklass.

 

I början fanns inga lagar som reglerade arbetstider och arbetsvillkor i industrierna. Samtidigt fanns en stor tillgång på arbetskraft, eftersom folk hela tiden flyttade in till städerna. Därför kunde industriägarna ställa nästan vilka krav som helst på arbetarna. Helgdagar, arbetstider och minimilöner existerade inte. Arbetarna inhystes gärna i smutsiga, ohygieniska baracker i anslutning till fabriksbyggnaden. Om du som arbetade blev sjuk, skadad eller gravid blev du av med jobbet.  Följden av detta var att fattigdom och misär bredde ut sig över arbetarklassen. 

 

I jordbrukssamhället hade familjen varit samhällets viktigaste byggsten. Som individ fick du din sociala trygghet av ditt medlemskap i storfamiljen, dvs inte bara dina föräldrar och syskon, utan även far- och morbröder, kusiner osv. I och med industrialiseringen bröts den gamla storfamiljens sociala nätverk sönder, eftersom de unga flyttade till städerna för att få arbete. Innan industrialiseringen bodde 90% av ett lands befolkning på landsbygden. När ett land industrialiserats var förhållandet det omvända, ungefär 90% bodde i städer.

 

 London i slutet av 1800-talet

Industrialiseringen förändrade också hur vi arbetar. I jordbrukssamhället följde man naturens tider: man gick upp vid soluppgången och lade sig vid solnedgången, man jobbade mer under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Men i industrivärlden skulle man arbeta lika mycket hela tiden, för att fabriken skulle producera ungefär lika mycket hela tiden. Därför infördes gemensam tidsberäkning, så att alla skulle vara på arbetet vid samma tidpunkt.

 

Idén om en gemensam tid var också viktig för att få transporter och kommunikationer att fungera. Med järnvägen blev det säkrare och gick snabbare att resa över land än någonsin tidigare. Människor började kunna förflytta sig mellan länder utan några större problem, och med de stora ångbåtarna kunde man resa över världshaven utan några större problem. För medelklassen blev turism en viktig ny sysselsättning tack vare transporterna.

 

De långsiktigt viktigaste konsekvenserna av den industriella revolutionen var hur den påverkade miljön och den mänskliga befolkningsökningen. Industrialiseringen byggde på bruket av fossila bränslen (kol, olja) för att få produktionen att fungera. Detta ledde i förlängningen till två problem.

 

För det första leder bruket av fossila bränslen till en omfattande nedsmutsning och miljöförstöring. Även de industriella metoderna för att bryta malm är mycket skadliga för miljön. Dessutom ökade effektiviteten så mycket att stora skogar började avverkas utan att något ersatte dem. Sammantaget innebar detta att människorna började förstöra miljön i en större omfattning än någonsin tidigare.

 

För det andra är fossila bränslen icke förnyelsebara resurser, som med tiden kommer att ta slut. Hela den industriella ekonomin bygger dock på att dessa resurser finns. Försök har gjorts för att hitta alternativa, förnyelsebara energikällor, men hittills har inga sådana alternativ ersatt de fossila bränslena.

 

 
Amanda
 

Industriella revoluti...

0 Läs mer >>
Under 1700-talet var Sverige inte längre någon stormakt, men Sverige var en del av Europa och påverkades mycket av vad som hände i andra länder. Till exempel var Ryssland en hotande granne i öster. England och Skottland förenades i början av 1700-talet och kallades för Storbrittannien. Storbrittanien och Frankrike utkämpade ett krig på havet, ett krig som Storbrittannien vann. Emellertid var de revolutioner och nya tankar som kom på 1700-talet viktigare för Sverige. En revolution är en stor, snabb förändring, som kan betyda nya sätt att tänka likväl som våld och död.
 
I Ryssland härskade tsarer. En av dem, Peter III, ansågs närmast galen. Han roade sig med att halshugga hundar, bara för att han kunde. Dessutom styrde han sitt land på ett förkastligt sätt. Hans tyska fru Katarina avsatte honom varpå han blev mördad. Katarina styde Ryssland själv efter sin mans död. Hon blev känd som Katarina den stora. Hennes arméer lyckades erövra stora områden från turkarna ända fram till Svarta havet, var hon tvingade bönder att flytt och odla upp mark.
 
Katarina var släkt med Gustav III mentyckte att han var alldeles för fåfäng. 
 
 
I Europa var Frankrike fortfarande det viktigaste modelandet. Dit reste svenska adelsmän och konstnärer för att utbilda sig. Över hela Europa, så även i Sverige, talade fint folk franska med varandra. Franska författare och tänkare som Voltaire lästes och diskuterades överallt. Här kom också upplysningen, där världen med förnuft och vetenskap skulle göras till det bättre. Det skulle inte längre bara vara makthavare som kyrkan som styrde. 
 
 
I Storbrittannien hade den industriella revolutionen börjat. Nya maskiner gjorde att arbetet gick snabbare än när man gjorde det för hand. Kvinnorna spann bomull till tråd på en maskin som kallades Spinning Jenny. Detta ledde till att mängden bomullstråd som tillverkades mångdubblades på bara några år. Arbetarna slet hårt och ägarna tjänade mycket pengar. När kläderna då också blev billigare blev resultatet att fler människor fick råd att köpa kläder. Även underkläderna kom till de fattigare människornas hus, något som där var en praktisk nymodighet.
 
Kolonier var också något som spred sig under 1700-talet. En koloni är ett landområde som erövrats utanför det egna landets gränser.  Det var Britterna som var mest i framkant när det kom till koloniering och hade kolonier runtom i hela världen, de viktigaste längs Nordamerikas östkust. Från sina kolonier kunde de hämta hem viktiga råvaror, bomull bland annat. Storbrittanniens och Frankrikes krig handlade om kolonier och herraväldet på havet.
 
 
 
Amanda
 

Sverige i Europa

0 Läs mer >>
I Frankrike styrde Ludvig XVI som enväldig kung. Han och drottningen Marie-Antoinette levde lyxliv med Adeln. Folket däremot var fattigt och när det blev missväxt gjorde de uppror. År 1789 stormades fängelset i Batiljen i Paris varpå fångarna släpptes ut. Hungriga människor med vapen drog ut till kungens slott i Versailles och demonstrerade mot matbristen. Det var också startskottet för den franska revolutionen!
 
 
 
Kungaparet avsattes och Frankrike blev en republik, det vill säga ett land utan kung. Nu kunde folket få frihet, demokrati och jämställdhet. Man började tala om mänskliga rättigheter.
 
Gustav III tyckte illa om Frankrikes revolutionärer som hotade kungamakten. 
 
Snart blev det bråk mellan de nya ledarna i Frankrike och folk med olika åsikter mördade varandra. Många, även kungaparet, avrättades med giljotinen, en halshuggningsmaskin som uppfunnits av läkaren och politikern Joseph Guillotin. Senare lyckades revolutionsgeneralen Napoleon Bonaparte ta makten och blev enväldig kejsare över Frankrike i början av 1800-talet.
 
Amanda

kort om Franska revol...

0 Läs mer >>

Orsakerna till den franska revolutionen är många. Här följer en enkel sammanställning över några av de omständigheter som låg bakom den omvälvande händelsen.

Den franska staten behövde pengar

I slutet av 1700-talet var Frankrike Europas starkaste stat och folkrikaste land med ca 25 miljoner invånare. Men krigen som Frankrike hade deltagit i under andra halvan av 1700-talet hade kostat staten enorma summor pengar. För attkunna fylla de tomma skattkistorna lät den franske kungen Ludvig XVI öka skatterna för det tredje ståndet som bestod av bönder och borgare vilka tillsammans utgjorde 98 procent av landets befolkning. De två andra stånden, adeln och prästerskapet, var helt befriade från att betala skatt. Eftersom merparten av landets kapital ägdes av de två första stånden, framförallt av adeln, var kungen tvungen att hitta andra sätt än beskattning som kunde ge pengar till staten.

Kungen ger adeln mer makt

Den gamla feodaladeln hade en gång i tiden varit en stark maktfaktor i riket. Men gruppen hade sedan länge försvagats militärt, ekonomiskt och politiskt. Eftersom statskassan var i akut behov av påfyllning, gavs adeln möjlighet att återfå mycket av den makt de förlorat. Kungamakten lät därför adeln köpa ämbeten, privilegier och jord för att kunna göra avbetalningar på Frankrikes stora statsskuld.

 

Försäljningen av statlig egendom och maktbefogenheter till aristokratin medförde att kungens maktställning undergrävdes och försvagades gentemot adels- och prästeståndet. Ludvig XVI var dock inte så intresserad av att härska. I den efterkommande historieskrivningen har han ofta framställts som en svag och lite töntig kung som hellre ägnade sig åt lyxigt hovliv och jakt än åt att styra sitt rike.

 
 
I Frankrike liksom på många andra ställen i Europa under 1700-talet levde kungahuset och stora delar av adeln i ett överflöd av lyx. Folket, d.v.s. de resterande 98 procenten av Frankrikes befolkning, hade som sin samhällsplikt att försörja kungahuset, aristokratin och prästerna. Så hade det varit i över tusen år.
 

Det folkliga missnöjet breder ut sig

Genom de nyköpta ämbetena fick adeln större inflytande över byråkratin och landets domstolar vilket resulterade i att adeln kunde begränsa den starka kungamakten och förhindra nya reformer som kunde skada deras egna intressen. De nya maktpositionerna gav dessutom adeln möjlighet att återinföra gamla feodala rättigheter, såsom tull och äganderätt av kvarnar och vinpressar samt jakt- och fiskerättigheter. Stora delar av den franska bondebefolkningen var arrendebönder och hade därmed skyldigheter till adeln. I takt med att kungamakten sålde ut jord till adeln, ökade också antalet bönder som blev skattepliktiga gentemot adeln. Många av bönderna drabbades därför hårt av adelns ökade skattetryck vilket fick som följd att "tredje ståndet" snart uppfattade den försvagade kungamakten som allierad med adels- och prästeståndet. Folkets missnöje växte sig därmed allt starkare.

 

Fattigdom och misär

Som en följd av den minskade köpkraften bland befolkningen drabbades den franska industrin av stora nedläggningar. Industrin skadades också av att den brittiska industrin var mer effektiv och sålde sina varor billigare. Detta förvärrade den ekonomiska situationen ytterligare eftersom många av arbetarna i städerna och på landet blev arbetslösa och hamnade i fattigdom.

Under slutet av 1780-talet drabbades Frankrike av missväxt under flera år vilket ledde till prisstegringar, svält och minskade inkomster för bönderna. Missnöjet bland befolkningen blev nu allt mer märkbar vilket bland annat tog sig uttryck i en öppen folklig avsky mot samhällets orättvisor som manifesterades i adelns pråliga livsstil och det kungliga hovet i Versailles med all sin prakt, lyx och politiska makt.

Paris hade blivit en krutdurk och Frankrike stod vid slutet av 1780-talet på randen till en revolution.

 
 
 
Stormning av fängelsefästningen Bastiljen den 14 juli 1789 har ofta fått symbolisera inledningen på den franska revolutionen. 
 

Folket gör revolution

Franska revolutionen inleddes 1789 med att det tredje ståndets medlemmar lämnade den tillkallade riksdagen som förövrigt dominerades av de två första stånden, och istället utropade sig till landets nationalförsamling. Några dagar tidigare hade parisarna stormat det gamla fägelset Bastiljen som ett led i sitt visade missnöje mot den styrande makten. Nationalförsamlingen avskaffade alla adelns privilegier och tillkännagav istället de mänskliga rättigheterna: frihet, jämlikhet och broderskap. Kungen, Ludvig XVI, höll till en början god min, men började sedan konspirera med kontrarevolutionärer både inom och utom landet.

 

Skräckväldet - revolutionen går över styr

När krig bröt ut 1792 mellan Frankrike och grannländerna hårdnade det politiska klimatet. Kungafamiljen fängslades och mängder av kungatrogna dödades. Under revolutionsledarna Danton, Robespierre och Marat radikaliserades revolutionen ytterligare. Den här gången avrättades kungen, liksom senare även drottningen, Marie Antoinette. Tiotusentals verkliga och inbillade revolutionsmotståndare blev av med sina huvuden i giljotinen. Detta skräckvälde bröts genom en kupp 1794, som förde in revolutionen i en lugnare period. Med Napoleon Bonapartes maktövertagande 1799 var den franska revolutionen definitivt slut.

 

Upplysningens idéer gav revolutionen dess mentalitet

Ur ett idéhistoriskt perspektiv måste det också tilläggas att den mentalitet som fanns inbakad i den franska revolutionen till stor del var inspirerad av upplysningens politiska idéer. Framförallt idén om naturrätten – att makten skall utgå från folket; och idén om de mänskliga rättigheterna – att ingen människa är mer värd än någon annan.

 

Franska revolutionens politiska följder

Revolutionen i Frankrike 1789 var en händelse med omedelbara politiska följder. Det kungliga enväldet och det aristokratiska ståndssamhället avskaffades och ersattes av ett nytt samhällssystem som istället byggde på upplysningens idéer om folkstyre och likvärdighet inför lagen. Dessutom slopades adelns privilegier vilket innebar att samhällets karriärvägar nu låg öppna för alla - meriter blev hädanefter viktigare än börd.

I samband med Napoleonkrigen i början av 1800-talet spreds den franska revolutionens idéer över Europa. Det dröjde därefter inte länge förrän det gamla europeiska ståndssamhället började knaka i sina grundvalar och omformas efter de nya idéerna. Mot den bakgrunden kan den franska revolutionen ses som en de mest betydelsefulla händelserna i vår världshistoria.

Amanda

Franska revolutionen ...

0 Läs mer >>

År 1775 inledde de amerikanska kolonisterna en långvarig frihetskamp mot moderlandet Storbritannien. Konflikten benämns ofta som det amerikanska frihetskriget, men händelsen i samband med den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, var så banbrytande att den ibland även kallas för den amerikanska revolutionen. Den amerikanska kampen för självständighet var inspirerad av upplysningens liberala idéer om alla människors lika värde såväl som tankarna på frihet, maktfördelning och folkligt medbestämmande. Men det var framförallt ekonomiska faktorer som utlöste revolutionen.

Åren mellan 1756-1763 var det krig i Nordamerika. Konflikten var en utbredning av det stora sjuårskriget som rasade i Europa mellan framförallt de båda ärkefienderna Frankrike och Storbritannien. Eftersom båda länderna hade kolonier i Nordamerika, så krigade de även där. Kriget slutade med att Storbritannien tillsammans med de amerikanska kolonisterna kastade ut fransmännen ur Amerika. 

 

 

Sjuårskriget hade kostat enorma summor pengar. Därför var både Frankrike och Storbritannien nästan ruinerade efter kriget. Det var skattebetalarna som fick betala. För Storbritanniens del var det främst de amerikanska kolonisterna som skulle pumpas på pengar. De nya skatterna ledde snart till att de amerikanska kolonisterna ville bli fria från Storbritannien.

De amerikanska kolonisterna bestod vid den här tiden inte bara av utvandrade engelsmän, utan också av tyskar, irländare m.fl. Irländarna bidrog dessutom till att öka missnöjet mot Storbritannien då många av dem hade fört med sig bittra känslor från Irland mot engelsmännen som ockuperade delar av deras ö. De flesta av de engelsmän som kommit till Amerika identifierade sig heller inte längre med moderlandet. Många av dem hade djupa rötter i Amerika då deras släkt bott där i flera generationer. En amerikansk identitet hade växt fram som gjorde att större delen av kolonisterna kände sig mer som amerikaner än européer.

Den politiska stämningen var friare i de amerikanska kolonierna än i Storbritannien och Europa. Folket där hade mer att säga till om än i de europeiska hemländerna. Men det fanns ett allvarligt undantag, nämligen utrikeshandeln och utrikespolitiken, som sköttes helt av Storbritannien.

Storbritannien kontrollerade den amerikanska utrikeshandeln med järnhand för att kunna fylla på den brittiska statskassan. Amerikanarna fick därför bara exportera varor till Storbritannien som dessutom hade ensamrätt till att importera varor till de amerikanska kolonierna.

De amerikanska kolonisterna började snart protestera genom att vägra köpa te från England. Protesterna kulminerade 1773 då amerikanarna slängde en dyr last med te överbord från några brittiska fartyg i Bostons hamn. Händelsen blev snart känd som ”the Boston Tea Party”. Den brittiska regeringen såg allvarligt på händelsen. Samtidigt började det jäsa här och där i de 13 amerikanska kolonierna som låg efter östkusten.

 
 

År 1776 hade de amerikanska kolonisterna fått nog av Storbritannien och förklarade sig självständiga. I självständighetsförklaringen offentliggordes att man inte längre godkände Storbritannien som förmyndare. De 13 föredetta brittiska kolonierna i Amerika skulle istället hädanefter vara fria amerikanska stater. I självständighetsförklaringen ingick också en lista på de mänskliga fri- och rättigheterna.

Storbritannien skeppade över soldater. Samtidigt mobiliserade amerikanarna. En snabbt tillsatt armé skapades med George Washington som överbefälhavare. Han var en gammal krigshjälte från sjuårskriget.

 
 

Efter att ha fört gerillakrig i några år mot de militärt överlägsna britterna, fick amerikanarna militär hjälp från Frankrike. Efter att Frankrike gått in i kriget tvingades snart Storbritannien att kapitulera. 1783 erkände Storbritannien de amerikanska staternas självständighet.

De amerikanska staterna var fortfarande i många fall olika sinsemellan vad gäller lagar och styrelseformer. 1789 infördes därför en gemensam och sammanhållande författning (grundlag) så att alla medborgare skulle ha samma rättigheter var de än befann sig i USA. Denna författning gäller fortfarande i landet och är en av världens äldsta grundlagar som fortfarande är i bruk.

USA representerade en ny typ av stat – ett land utan statskyrka, kung eller adel. I de europeiska storstäderna och i salongerna i Paris blev USA det stora samtalsämnet.

USA:s första president hette George Washington som senare även fick ge namn åt den nya huvudstaden.

 
 

I USA firar man sin nationaldag den 4:e juli eftersom det var på den dagen som självständighetsförklaringen skrevs år 1776. USA:s flagga är därtill ett beständigt minnesmärke över den amerikanska revolutionen då dess röda och vita ränder symboliserar de 13 ursprungliga staterna som gjorde sig fria fån Storbritannien.

 Amanda

Amerikanska Revolutio...

1 Läs mer >>
Vid Nordamerikas östkust fanns 13 brittiska kolonier. Kolonierna betalade Storbrittanien för att få skydd mot Frankrike som var Storbrittaniens fiende.
 
När storbrittanien vunnit kriget till havs mot frankrike ville kolonisterna inte längre betala Storbrittanien för militärt skydd. År 1776 bestämde de sig för att bli ett självständigt land. De skrev i självständigetsdeklarationen att de inte längre var den brittiske kungens koloni, utan självständiga. De hade läst Voltaires, en upplysningsförfattare, som skrev att alla människor hade skapats med samma rätt till liv och frihet.
 
De brittiska soldaterna försökte slå ner upproret men kolonisterna fick hjälp av Frankrike. Under ledning av George Washington besegrade kolonisterna britterna vid ett stort slag vid Yorktown.
 
De 13 kolonierna bildade nu Förenta starterna eller USA, United States of America. Geogre Washington blev USA:s första president. 
 
Usa var en av de första demokratierna där det inte fanns någon kung och där folket skulle få bestämma. Men kvinnor hade inte rösträtt och amerikanerna fortsatte att ha slavar från Amerika.
 
Amanda

kort om Amerikanska R...

0 Läs mer >>

Under det långa 1800-talet genomgick samhället enorma förändringar, både ekonomiskt och politiskt. Vid periodens början hade den industriella revolutionen tagit fart i Storbritannien samtidigt som de två politiska revolutionerna, försti Amerika och därefter i Frankrike, lade grunden till stora ideologiska förändringar i det europeiska samhället. Ideologier är tankar och idéer om hur ett land ska styras.

 

Människans levnadsvillkor förändrades grundligt i samband med den industriella revolutionen. Ända fram till 1800-talet var böndernas jordar vanligtvis uppdelade i smala tegar (åkerlappar) som var utspridda runt byn. Men genom de stora skiftesreformerna förändrades systemet runt om i Europa och tegarna slogs istället ihop till större sammansatta jordstycken. Jordbruket blev på så vis långt mer effektivt än tidigare och kunde försörja fler människor.

 
  
     Före skiftet                                                             Efter skiftet
 
 
Under 1800-talet sökte sig många från landsbygden till städerna som växte kraftigt under perioden. Samtidigt medförde den ökade befolkningstillväxten att det blev svårare att hitta försörjning.

Då tegarna slogs ihop till större jordstycken var bönderna tvungna att flytta ut till sina nya jordar. I samband med det splittrades många byar och den gamla bygemenskapen gick förlorad. En annan följd blev att många bönder blev arbetslösa. En stor del av bondebefolkningen lämnade då landsbygden och flyttade till tätorter där de kunde arbeta vid stora maskiner inom industrin eller med andra nya yrken som uppkommit. Städerna blev därför fler och växte kraftigt under hela perioden.

Amanda

Landsbygden 1700-1850

0 Läs mer >>
Tiden mellan 1772-1809 brukar inom svensk historia kallas den gustavianska tiden efter Sveriges dåvarande två regenter: Gustav III, kung 1772-1792, och hans son och efterträdare Gustav IV Adolf, kung 1792-1809.
 
 
 
Gustav III kom till makten 1772 genom en oblodig statskupp som satte punkt för frihetstiden. Under frihetstiden hade Sverige styrts av riksdagen och rådet. Kungens makt hade då varit starkt begränsad för att förhindra Sverige från att kastas in i liknande oroligheter som under Karl XII:s tid vid makten.
 
Under frihetstiden växlade makten istället mellan de två rådande politiska partierna, hattarna och mössorna, som ofta käbblade med varandra. Riksdagens makt skulle under Gustav III nu minskas och landet skulle hädanefter styras med en fast hand som tiden innan frihetstiden då Sverige hade regerats av enväldiga kungar och drottningar.
 
Den främsta orsaken till att Gustav III kunde ta över makten var att stora delar av folket också ville ha förändring. Bönderna gav sitt stöd till kungen i hopp om att få det bättre och att adelns förmåner i samhället skulle minskas. Adeln valde å andra sidan att stödja kungen i hopp om att reducera böndernas makt i riksdagen.
 
Till en början var Gustav III populär. Han mildrade de rådande strafflagarna och avskaffade bland annat dödsstraffet för en rad olika brott. Gustav III visade också tolerans i religionsfrågor och gav judar och katoliker lov att utföra sin religion i några av Sveriges städer.

Gustav III var starkt påverkad av fransk kultur och hade det franska hovet som förebild. Han var intresserad av språk och teater och grundade Svenska Akademin samtidigt som han startade flera teatrar i Sverige, däribland Kungliga Operan i Stockholm. Många konstnärer, diktare och författare gynnades av kungen under hans tid vid makten.

Men allteftersom stora delar av folket förstod att Gustav III inte skulle komma att hjälpa dem med deras tidigare förhoppningar, började kritiska röster höjas mot kungamakten. Det ökade missnöjet framfördes bland annat i dåtidens tidningar, som genom den nyetablerade tryckfrihetslagen från 1766 hade rätt att skriva i stor sett vad de ville. Men när kritiken mot Gustav III växte, lät han snart ändra tryckfrihetslagen och förbjuda all kritik mot kungamakten.

 

För att återvinna sin popularitet och tysta all kritik, förklarade han 1788 krig mot Ryssland. I ett försök att få det hela att se ut som ett försvarskrig hade Gustav III arrangerat så att förklädda ”ryska” trupper anföll den svenska gränsen i Finland. Realpolitikern Gustav III skulle därmed rädda Sverige mot deras gamla arvfiende Ryssland. Kriget gick dåligt, men Sverige kunde tack vare den svenska flottans seger vid Svensksund 1790 få till godtagbara fredsvillkor för Sverige.

Missnöjet mot den enväldige kungen fanns emellertid kvar. En sammansvärjning började nu ta form hos en grupp adelsmän som förberedde ett attentat. Skottet föll till sist vid en maskeradbal på Operan i Stockholm 16 mars 1792 varefter Gustav III avled några veckor senare.

Gustav III efterträddes av sin son Gustav IV Adolf som genomförde en rad reformer. Bland annat utvecklades jordbruket genom införandet av skiftesrörelsen som innebar att mindre jordplättar slogs ihop till större. Den nya kungen såg också till att näringslivet moderniserades. Men det som skulle visa sig vara av störst betydelse för Sveriges närliggande framtid var Gustav IV Adolfs utrikespolitik. Kungen demonstrerade tidigt en franskfientlig hållning eftersom han föraktade den franska revolutionen med dess idéer som spreds i Europa genom Napoleon och hans segerrika arméer. Sverige anslöt sig därför till Napoleons fiender som leddes av Storbritannien. Gustav IV Adolfs beslut att motarbeta Frankrike skulle få katastrofala följder för Sverige.

I februari 1808 gick de ryska trupperna till storskaligt angrepp mot Finland, som utgjorde Sveriges östra rikshalva. Sverige var vid tiden för angreppet illa rustat för krig men lyckades ändå hålla ut i ett och ett halvt år. Men i september 1809 hade Sverige fått nog och kapitulerade efter att ryska trupper ockuperat stora delar av den norrländska kusten och därigenom hotade Stockholm. Gustav IV Adolf, som var ansvarig för eländet, hade ett halvår dessförinnan avsatts genom en statskupp och utvisats från Sverige. Men då var allt redan förlorat.

Den efterföljande freduppgörelsen blev den hårdaste i Sveriges historia. Sverige blev tvunget att avträda hela Finland till Rysssland vilket innebar att en tredjedel av rikets landareal och en fjärdedel av befolkningen gick förlorad.

Amanda

Gustavianska tiden

0 Läs mer >>

Den period i svensk historia som kallas "Stormaktstiden" tog slut i och med Karl XII död vid Fredrikshald år 1718. Eftersom kungen saknade egna barn fick hans syster Ulrika Eleonora ta över makten. Hon abdikerade och lät sin man Fredrik bli kung. Det blev också startskottet för den epok i Sveriges historia som fått namnet "Frihetstiden". 

Det kungliga enväldet avskaffades under Frihetstiden och istället tog Riksdagen med de olika stånden makten. Något som kallades "rådet", vars medlemmar bestämdes av de olika stånden, tog över styret av Sverige och kungens makt blev obetydlig.

Sverige fick sina första två politiska partier som kallades för "Hattarna" och "Mössorna". De kämpade i riksdagen om att få makten över landet.

 
 

Sverige var fattigt efter alla krig, och man tänkte att landet skulle bli rikt om man köpte in så litet som möjligt till Sverige från andra länder, det vill säga minimerade importen, samtidigt som man sålde så mycket som möjligt till andra länder, med andra ord ökade exporten.

Det i sin tur innebar att man grundade flera stora industrier under i Frihetstiden. Jonas Alströmer byggde t.ex. upp en modern textilindustri i Alingsås. Industrierna behövde moderna maskiner och bl.a. uppfinnaren Christopher Polhem tillverkade många nya maskiner som hjälpte till att förbättra Sveriges industri.

Forskningen gick framåt. Eva Ekeblad blev den första kvinnliga medlemmen i Vetenskapsakademin. Carl von Linné forskade om växter och gav dem de latinska namn, vilka de har än idag. Celsius tillverkade en termometer som blev omtyckt i hela världen, åtminstone den del som inte räknade temperaturen i farenheit istället.

Svensk järn blev världsberömt och en tredjedel av allt järn i världen kom från svenska järnbruk.

Hur började det?

Riksdagen skulle se till att folket fick frihet, till skillnad från hur det var att styras av en enväldig kung. Riksdagar skulle hållas vart tredje år. Under tiden mellan riksdagarna skulle landet styras av rådet. Om medlemmar i rådet misskötte sig kunde de avsättas av riksdagen. Rådets medlemmar var 16 adelsmän med kungen som ordförande. Kungen hade inte mycket att säga till om även om han var ordförande. I stället var det rådets ledare, kanslipresidenten Arvid Horn, som blev den som hade mest makt i landet.

Arvid hade varit en duktig officer i Karl XII armé och som ledare för rådet kämpade han för att Sverige inte skulle dras in i nya krig, speciellt inte med Ryssland. Något han lyckades med. Under Arvid Horns tid levde Sveriges folk i fred, skördarna var bra och landet drabbades inte av några sjukdomsepidemier.

I riksdagen fanns två partier: Hattarna och Mössorna. Under 1730-talet fanns ett missnöje med Arvid Horn och hans politik, speciellt bland de yngre männen som aldrig upplevt krigens fasor. Istället ville de starta ett krig med Ryssland igen så att Sverige skulle kunna bli en stormakt, precis som det varit under ”Stormaktstiden”. De här unga, arga männen tyckte att Arvid Horn var feg och kallade han och hans följeslagare för ”nattmössor”, eftersom de tyckte att de pratade i nattmössan. Själva kallade de sig före ”Hattarna” eftersom en hatt på den tiden var ett snyggt plagg man kunde bära med stolthet.

Mössornas medlemmar var främst medlemmar inom borgarnas och böndernas stånd. De ville inte ha krig utan ville helst att skattepengarna skulle satsas på utveckling av jordbruket. Medlemmarna i Hattarnas medlemmar tillhörde främst adeln. De ville ha krig, och de stödde helst industrin med rikets skattepengar.

De här två partierna hade makten över Sverige vid olika tillfällen under 1730-talet. Det hände att partimedlemmar i ett parti försökte muta medlemmar i det andra partiet. Hattarna fick sina pengar till mutor från Frankrike medan Mössorna fick sina pengar till mutor från Ryssland.

1738 avgick Arvid Horn och det gav Hattarna makten. Tre år senare, 1741, anföll Sverige Ryssland i ett krig som skulle sluta i katastrof. Armén var dåligt förberedd och tusentals soldater frös ihjäl i de dåliga förläggningarna där soldaterna varken hade madrasser eller halm att ligga på. De fick oftast ligga direkt på jordgolven och den ständigt fuktiga miljön gjorde att uniformerna möglade och föll sönder.

Protester mot kriget i Sverige ledde till det historikerna kallar "Den stora daldansen" vilket också var det sista stora bondeupproret i Sverige. I juni 1743, alltså mitt under pågående krig, tågade 4 500 arga bönder från Dalarna till Stockholm för att bland annat protestera mot kriget i Ryssland och dess tvångsutskrivningar samt Hattarnas hinder mot dalkarlarnas fria varuutbyte med Norge. De upprörda bönderna nådde ända fram till nuvarande Gustav Adolfs torg i Stockholm där de slog läger. Upproret slogs hänsynslöst ned av statsledningen och militären – 42 personer dödades och ett 80-tal skadades allvarligt. Upprorsledarna fångades in och avrättades så småningom och drygt hundra andra protestanter slängdes i fängelse.

Hattarna insåg rätt snart att det var omöjligt att vinna det ryska kriget. Den svenska armén kapitulerade utanför Helsingfors 1743 och hela Finland ockuperades av ryssarna. Vid fredsförhandlingarna kunde Ryssland ha tagit hela Finland från Sverige, men istället valde Rysslands härskarinna Katarina II att bara ta en del av de finska gränstrakterna samt krävde att vi tog emot en tysk som ny kung i landet, Adolf Fredrik, som var släkt både med den svenska- och den ryska kungafamiljen.

Under frihetstiden hade kungen inte haft något att säga till om. När rådet kom med papper var han tvungen att skriva under dem och godkänna de olika besluten rådet tog. 1751 dog Kung Fredrik I och Adolf Fredrik satte sig på Sveriges tron, men han insåg rätt snabbt att hans makt var starkt begränsad. Hans fru, drottning Lovisa Ulrika, försökte få honom att skaffa mer makt, och ett sätt var genom att minska det rådet hade att säga till om. Han beslöt helt enkelt att inte skriva under de beslut han inte ville godkänna. "Om jag inte får som jag vill, så ska inte heller rådsherrarna få som de vill", som han sa. Rådet lät inte det stoppa dem, istället beställdes en stämpel med kungens namnteckning som använde på de dokument kungen själv vägrade att signera.

Adolf Fredrik dog år 1771 och hans son Gustav III blev kung. Han var missnöjd med att kungens makt var så begränsad och gjorde en lyckad statskupp året efter. Genom den statskuppen återinfördes kungligt envälde och diktatur i Sverige och frihetstiden var över.

Amanda

Frihetstiden