Industriella revolutionen
Det var flera saker som krävdes för att en industriell ekonomi skulle kunna utvecklas. För det första behövdes idéer och teknisk kunskap för att kunna uppfinna och utveckla maskiner som kunde ta över arbetet. För det andra behövdes kapital, dvs pengar för att investera i nya maskiner och fabriker. Dessutom krävdes råvaror, dels lämpligt bränsle till maskinerna och dels material för det som maskinerna skulle producera. Och så behövdes det människor som arbetade med att sköta maskinerna och se till att råvarorna gjordes tillgängliga.
Bortsett från dessa saker spelade ytterligare två faktorer roll: det måste finnas en marknad för produkterna, dvs människor som kunde och ville köpa de producerade varorna. Och så måste det finnas kommunikationer, alltså transportmöjligheter, för att föra råvarorna till fabrikerna och de färdiga produkterna till marknaderna.
Storbrittannien var ett land som var relativt öppet för nya tekniska idéer och de hade också ett utvecklat banksystem som gjorde det mjöligt att låna pengar. Genom sin kontroll över världshaven hade de också flera fördelar. Britterna hade en stor handelsflotta för att transportera varor. De brittiska kolonierna i först Amerika, sedan Indien, gav tillgång till billig, slavproducerad bomull, som blev en av de viktiga råvarorna i den tidiga industrin. Hemma i Storbritannien fanns en förhållandevis stor och välmående medelklass som kunde köpa de varor som den tidiga industrin producerade. Britterna kunde också nå alla marknader i hela världen för att sälja sina varor.
En stor del av förklaringen till att Storbritannien industrialiserades först ligger alltså i att landet var den dominerande ekonomiska makten i världen vid denna tid. Men en del faktorer i hemlandet påverkade också utvecklingen mot industrialisering. En sådan faktor var ganska slumpartad, i Storbritannien råkade det nämligen finnas stora mängder stenkol, som blev det viktigaste bränslet under den tidiga industrialiseringen.
De sociala följderna av industrialiseringen var omfattande. En ny samhällsklass, arbetarklassen, uppkom. Arbetarna var de som tog arbete i fabrikerna. På landsbygden blev de återstående bönderna en del av medelklassen, medan de som arbetade på böndernas gårdar blev landsbygdens arbetarklass.
I början fanns inga lagar som reglerade arbetstider och arbetsvillkor i industrierna. Samtidigt fanns en stor tillgång på arbetskraft, eftersom folk hela tiden flyttade in till städerna. Därför kunde industriägarna ställa nästan vilka krav som helst på arbetarna. Helgdagar, arbetstider och minimilöner existerade inte. Arbetarna inhystes gärna i smutsiga, ohygieniska baracker i anslutning till fabriksbyggnaden. Om du som arbetade blev sjuk, skadad eller gravid blev du av med jobbet. Följden av detta var att fattigdom och misär bredde ut sig över arbetarklassen.
I jordbrukssamhället hade familjen varit samhällets viktigaste byggsten. Som individ fick du din sociala trygghet av ditt medlemskap i storfamiljen, dvs inte bara dina föräldrar och syskon, utan även far- och morbröder, kusiner osv. I och med industrialiseringen bröts den gamla storfamiljens sociala nätverk sönder, eftersom de unga flyttade till städerna för att få arbete. Innan industrialiseringen bodde 90% av ett lands befolkning på landsbygden. När ett land industrialiserats var förhållandet det omvända, ungefär 90% bodde i städer.
Industrialiseringen förändrade också hur vi arbetar. I jordbrukssamhället följde man naturens tider: man gick upp vid soluppgången och lade sig vid solnedgången, man jobbade mer under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Men i industrivärlden skulle man arbeta lika mycket hela tiden, för att fabriken skulle producera ungefär lika mycket hela tiden. Därför infördes gemensam tidsberäkning, så att alla skulle vara på arbetet vid samma tidpunkt.
Idén om en gemensam tid var också viktig för att få transporter och kommunikationer att fungera. Med järnvägen blev det säkrare och gick snabbare att resa över land än någonsin tidigare. Människor började kunna förflytta sig mellan länder utan några större problem, och med de stora ångbåtarna kunde man resa över världshaven utan några större problem. För medelklassen blev turism en viktig ny sysselsättning tack vare transporterna.
De långsiktigt viktigaste konsekvenserna av den industriella revolutionen var hur den påverkade miljön och den mänskliga befolkningsökningen. Industrialiseringen byggde på bruket av fossila bränslen (kol, olja) för att få produktionen att fungera. Detta ledde i förlängningen till två problem.
För det första leder bruket av fossila bränslen till en omfattande nedsmutsning och miljöförstöring. Även de industriella metoderna för att bryta malm är mycket skadliga för miljön. Dessutom ökade effektiviteten så mycket att stora skogar började avverkas utan att något ersatte dem. Sammantaget innebar detta att människorna började förstöra miljön i en större omfattning än någonsin tidigare.
För det andra är fossila bränslen icke förnyelsebara resurser, som med tiden kommer att ta slut. Hela den industriella ekonomin bygger dock på att dessa resurser finns. Försök har gjorts för att hitta alternativa, förnyelsebara energikällor, men hittills har inga sådana alternativ ersatt de fossila bränslena.
